Har nu tittat på den sista Harry Potter-premiären, önskar av hela mitt hjärta att jag var där och fick se min favorit författare och alla underbara skådespelare.
Onsdagen den 13 juli 20:00 ser jag sista Harry Potter-filmen med min familj. Till och med min mamma erkänner att det kommer bli lite sorgligt när det är slut. (Tycker dock att det kommer bli mer än sorgligt, Harry Potter har ju varit en del av mitt liv i tolv år nu.)
Sitter just nu och twittrar med en av mina vänner om hur stort Harry Potter är, för det har det verkligen varit. Jag kommer ihåg på bussen till flygplatsen i Frankrike då större delen av min klass satt och pratade om Harry Potter medan solen gick upp utanför fönsterna, vi försökte (och försöker fortfarande) lista ut vilka som platsade i vilket elvhem och hade värsta Hogwartsångesten. Och jag kommer ihåg alla julhelger min mamma läste Harry Potter-böckerna för mig och min brorsa i mammas och pappas stora säng tills det var dags att sova.
Det finns nog inte ord nog för att beskriva hur mycket jag älskar Harry Potter.

You gotta spend some time, love.
You gotta spend some time with me.
And I know that you'll find love.
I will possess your heart.

Bländas av trafikljus i bilen påväg hem. Håkan Hellström spelade underbara låtar, hade lite kontakt med honom och som pricken över iet så kom Lars Winnerbäck ut och sjöng För sent för edelweiss med Håkan, en underbar kväll.
Det var bara jag, mina föräldrar, ett par bakom mig och en kvinna brevid mig som var pepp på min sida, alla andra satt uttråkade och tittade på under alla låtar förutom Känn ingen sorg för mig Göteborg. Segt, men ändå underbart.

Längtar till den 28onde då jag har ståplats och ska gå med Matilda.

Om ett litet tag så sätter jag mig i bilen och åker till cirkus, där ska jag äntligen få se mannen i mitt liv igen. Det var allt för länge sedan som jag fick höra hans röst.
Trots att jag har sittplats för första gången på en Håkan Hellström konsert så kanske det blir lyckat, kan iallafall hoppas.